Handikappförbunden i Almedalen torsdagen 7 juli

Emma Henriksson, (kd) och Micke Klein

 Vilka ambitioner har Kristdemokraterna med funktionshinders-politiken?
Emma Henriksson (Kd) ordförande i Socialutskottet i samtal med Micke Klein från Handikappförbunden.

Var du nöjd med Ebba Busch Thor igår? Ja men det finns alltid mer att säga.

Vad har ni för ambitioner med funktionshinderspolitiken? Höga!

Vilka frågor är viktigast? Det finns så många hjälpmedel och verktyg som skulle kunna hjälpa många. Men i arbetslivet funkar det ändå dåligt för personer med funktionsnedsättning. Numera krävs det att alla ska vara bra på allt, vara lite Martin Timell. Det blir tuffare för många, inte bara de med funktionsvariationer. 

Alla har en potential, och den måste de få använda. Inom vården, sådant som sjuksköterskor gör nu kan andra göra. Till exempel prata med patienterna, och servera mat. Ett annat exempel är ett advokatkontor. Både chefen och sekreteraren ska kunna serva kaffemaskinen och kopieringsapparaten. Låt alla jobba 100 procent av sin förmåga.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet finns det ojämlikheter, de med funktionsnedsättning dör oftare i bröstcancer än andra. Hur utformar man vården utifrån allas behov? Många patienter kan mer om sin sjukdom än läkaren, om de är kroniker. Men de andra, vi måste vara bättre på att ta hand om de grupperna. Och jobba förebyggande.

Universell utformning, att göra rätt från början, är det en väg inom hälso- och sjukvården? Eller tänker de norm-människa. Ibland krockar olika människors behov, hörselhjälpmedel med elöverkänslighet till exempel. Eller pälsallergi och ledarhundar. Så det går inte att utforma för alla, samtidigt. Det är viktigt att komma ihåg.

Hur tänker ni kring LSS? Utredning, som görs av Desiree Petrus (kd), håller på att skapa ett kansli för sitt arbete, men man måste komma ihåg att hon har regeringens direktiv att hålla sig till. Det är svårt med en statsbudget, för allt kostar ju. Jag tror att om man drar ner mer på LSS så hamnar kostnaderna någon annanstans. Det är som en Barbapapa.

Är hon för bakbunden av direktiven? Allt är inte dåligt, en del är bra. Den ska vara klar 2018 och det händer saker hela tiden. Försäkringskassan har i regleringsbrevet lagt kostnadsbesparingar överst på listan, det har aldrig hänt förut. Det blir väldigt svårt i övergången mellan två system. Att regeringen vill ändra i schablonbeloppet under innevarande år känns väldigt märkligt.

Undantaget i diskrimineringslagen som gäller verksamheter med färre än 10 anställda, Ullenhag ville ta bort det. Vad säger ni? Vi säger varken ja eller nej i nuläget, vi vet ju inte vad regeringen kommer med för förslag. Många mindre arbetsgivare har svårt att uppfylla kraven. Vi har ju inte ökat tillgängligheten om företag slår igen. Då har vi fått lägre tillgänglighet. 

Hur går det för er i nästa val? Vi behöver ha fler än 16 ledamöter om vi ska kunna få igenom vår politik.

Varför ska våra medlemmar rösta på er? Vi anser att varje människa har ett okränkbart värde. Det är grunden i vår ideologi. 

Panelen under torsdagens seminariumBristande tillgänglighet – rättstillämpningen av diskriminerings-lagen
Hur ska rättstillämpningen kunna utvecklas så att lagen fyller sitt syfte?

Bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är en ny diskrimineringsgrund i Diskrimineringslagen. Sedan lagen trädde i kraft har väldigt få fall prövats i domstol, trots många anmälningar om bristande tillgänglighet. Lagen förutsätter att det utvecklas en rättspraxis, men hur ska detta kunna ske om nästan inga ärenden hamnar i domstol? Vad behöver utvecklas för att lagen ska kunna uppfylla sitt syfte? Finns det andra vägar att gå än via domstolar?

Medverkande: Agneta Broberg, GD, Diskrimineringsombudsmannen, Thomas Hammarberg, före detta bland annat Europakommissionär för MR, Vicci Friberg, Ordförande, Sveriges Antidiskrimineringsbyråer, Lars Lindberg, Projektledare, Handikappförbunden. Samtalsledare Mikael Klein, Handikappförbunden.
Sanktioner behövs vid brott mot diskrimineringslagen
Agneta Broberg, generaldirektör Diskrimineringsombudsmannen berätta om syftet med lagen.

”Det främsta syftet är att förhindra att diskrimineringen sker och det andra är hur vi ska kompensera den som redan blivit utsatt för diskriminering.”

Hittills har 397 anmälningar om diskriminering i form av bristande tillgänglighet inkommit till DO. Av dessa har 56 initierat utredningar, 14 har lett till tillsynsbeslut och 1 anmälan har blivit ett processärende.

”Tillsyn innebär att vi gör en utredning av tillgängligheten hos ett objekt på eget initiativ”, berättade Agneta Broberg. ”Vi tar ställning till om diskriminering förekommer eller om det finns risk för diskriminering. Vi avslutar ärendet med en bedömning. Vi måste jobba på bred front där tillsyn är ett viktigt uppdrag. Resultatet blir att objektet vidtar åtgärder och att färre personer blir diskriminerade.”

Thomas Hammarberg, som arbetat med frågor om Mänskliga rättigheter i många år, bland annat som EU-kommissionär, sade att kunskap är en viktig nyckel till utveckling på området.

”All min erfarenhet säger mig att det behövs mycket kunskap för att genomföra en sådan förändring. Det behövs en lagstiftning som stöttar och det behövs övervakning så att lagen efterföljs. Här är det mycket viktigt att kommunerna involveras.”

”Vi bör ta hjälp av FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar”, fortsatte Thomas Hammarberg. Den har samma kraft och betydelse som Barnkonventionen. Det är det viktigaste verktyget.”

Sveriges Antidiskrimineringsbyråer arbetar bland annat med råd och stöd och förebyggande med preventiva åtgärder och utbildning.

”Vi menar att tillsyn inte räcker för att driva på utvecklingen”, sade Vicci Friberg, ordförande. ”Vi behöver göra många saker. Att använda juridiken som verktyg och driva ärenden till domstol är ett effektivt sätt att påverka samhällsutvecklingen. Så har man arbetat i USA där juristerna går i bräschen för utvecklingen. Det är också mycket viktigt att man säkerställer att de som upplevt diskriminering också får upprättelse.”

Lars Lindberg, projektledare på Handikappförbunden berättade om sitt projekt som syftar till att driva fall som bryter mot konventionen vidare och därmed skapa rättspraxis. Lars har arbetat med området under många år och medverkade också i Hans Ytterbergs utredning ”Bortom fagert tal”, som utredde behovet av en utvidgad diskrimineringslag.

”Funktionshindersrörelsen slogs länge för en lag och fick ett genombrott.  Lagändringen föregicks av höga förväntningar, men också av stark oro för finanserna. Lagen är därför i hög grad präglad av förhandlingarna. Den bygger ju också på annan lagstiftning som gör den komplex. Det här måste vi förhålla oss till i tillämpningen och det är viktigt att både myndigheter och funktionshindersrörelsen har förståelse för det här. Därför är det också viktigt att vi fortsätter vårt intressepolitiska arbete och inte backar för att det fattats beslut om en lag.”

Agneta Broberg höll med om att alla behövs i arbetet med att förverkliga lagen, men påpekade samtidigt att lagen redan haft effekt.

”Ett bra exempel är när vi på DO var ute och skulle upphandla lokaler. Det fanns med klausuler om tillgänglighet i vår kravspecifikation och de aktörer som föll bort för att de inte uppfyllde kraven, hörde av sig sedan och ville ha råd om hur de skulle göra för att följa lagen. Det är ett oerhört viktigt sätt att driva på utvecklingen. Åtgärderna ger effekt, även om det inte är så synlig i början.”  

Otillgänglighet är diskriminering, men hur ska då den enskilde ha nytta av lagen och agera för att vi ska få en rättspraxis?

Vicci Friberg menade att det är problematiskt att utvecklingen mot rättspraxis går så långsamt.

Thomas Hammarberg delade den uppfattningen och menade att rättspraxis är en förutsättning för att vi ska veta hur lagen kan tillämpas. Då kan fall också drivas vidare till övervakningskommittén i Geneve, som kan se över hur tolkningen ser ut i förhållande till konventionen.

Agneta Broberg sade att det inte är så lätt att skapa rättspraxis när det gäller diskrimineringslagen.

”Vi måste veta vad vi pratar om”, sade hon. ”En skälighetsbedömning ska alltid göras och den är individuell. Det innebär att det är svårt att hitta fall att driva vidare som är så pass generella att de kan fungera vägledande för alla. Jag skulle gärna se ett tillägg med en kännbar sanktion för den som bryter mot lagen. Brott mot konkurrenslagen bestraffas mycket hårdare än ”brott” mot diskrimineringslagen.”

Agneta Broberg berättade vidare att det tar minst tre år att driva ett rättsfall från början till slut. Dessutom är kostnaderna att driva en process mycket högre än den ersättning man kan få som enskild om man vinner fallet.

”Det här är det viktigt att kommunicera för det förstår inte allmänheten”, sade Lars Lindberg. ”Många upplever att frågorna inte tas på allvar och antalet anmälningar går ned. Att skapa förståelse för mekanismerna i lagen är viktigt.”

Lars Lindberg bekräftade vidare att kostnaderna för att driva rättsliga processer är ett hinder.

”I USA har man en tradition av att jurister ställer upp gratis och driver fall, sade han. Vi behöver mer sådant här också, fler som engagerar sig.”

Thomas Hammarberg tycker att civilsamhället har en mycket viktig roll att driva på den här typen av förändringar.

”Torsdagsaktionen var mycket bra. Den visade att det fanns en genomtänkt linje hos rörelsen och det gav effekt.”

Vicci Friberg har stora förhoppning kring den utredning som kommer nästa år och som handlar om förbättrade möjligheter att motverka diskriminering.

”Vi sätter stor tilltro till utredningen, sade hon. ”Viktigt är att inte glömma de personer som blivit diskriminerade. Det har ofta pågått under lång, lång tid.”

Thomas Hammarberg menade att diskrimineringslagen bidragit till att det finns en tydlig politisk öppning att driva på frågan om att inkorporera Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i den svenska lagstiftningen. Här kan man också ta lärdom av arbetet med Barnkonventionen.

”I dialogen med politikerna bör man påpeka den folkrättsliga förpliktelsen med konvention och här har vi också ett internationellt ansvar som förebild”, sade han. ”Man får inte backa. Handlar om ett bredare fält, än bara fysisk tillgänglighet, exempelvis rätten till tillgänglighet på webben. Tidpunkten är viktig, sade han. Det råkade vara helt rätt för barnkonventionen. Nu är tiden mogen för oss. Om civilsamhället gör sitt jobb och politikerna lyssnar så borde vi kunna agera nu.”

 

Agneta Broberg och Micke Klein.Samtal mellan Agnata Broberg, Diskrimineringsombuds-mannen och Mikael Klein Handikappförbunden
Diskrimineringsombuds-mannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar på uppdrag av Sveriges riksdag och regering för att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering. DO bedriver tillsyn men har också ett främjande uppdrag för att Diskrimineringslagen ska efterlevas. Sedan 2015 ingår bristande tillgänglighet som en ny form av diskriminering i Diskrimineringslagen.

Regeringen har aviserat att en ny, oberoende MR-institution ska inrättas i Sverige för att stärka arbetet med mänskliga rättigheter. Agneta Broberg är generaldirektör för DO sedan 2011.  

Samtal mellan Agneta Broberg Diskrimineringsombudsmannen, DO och Micke Klein från Handikappförbunden

Vad gör Diskrimineringsombudsmannen? DO:s uppdrag är att verka för målet ”Ett samhälle fritt från diskriminering”.  Det gör vi genom att samla ihop kunskap och bedriva tillsynsverksamhet. Under 2016 kommer vi att få se resultat av ett förstärkt arbete kring tillsynen då tillsynsbesluten ska publiceras.

DO:s verksamhet är reglerad i en lag och lyder under regeringen. Känner ni er tillräckligt oberoende av regeringen? Vi är en förvaltningsmyndighet och lyder under regeringen. Samtidigt måste vi ha en god dialog med dem för att inte bli styrda. Det är olika lätt beroende på regeringens ståndpunkt. Just nu tycker vi det fungerar bra.

Regeringens har aviserat införarande av en oberoende MR-institution hur har ni arbetat med det? Vi har haft mycket synpunkter på det. Vi anser att den måste ligga på regeringsnivå och få tillräckliga resurser.

 Hur kommer den oberoende MR-institutionen att påverka DO? Den kommer påverka oss positivt. Mänskliga Rättigheter och diskriminering blandas ofta ihop. Vi jobbar inte för rättigheterna utan med att de som inte får rättigheterna inte ska bli diskriminerade. Vi kommer att ha stor nytta av den oberoende institutionen, men risken är att resurserna blir för små.

Hur påverkar det er att Myndigheten för delaktighet finns, en annan myndighet inom samma område? Det är positivt, de är också en förvaltningsmyndighet men har regeringens uppdrag att följa upp funktionshinderspolitiken.

Svensk lag behöver ses över enligt FN. Har ni påtalat det? Vi har påtalat bristerna med att det finns undantag i Diskrimineringslagen samt att det saknas sanktioner.

Hur ser er relation till civilsamhället ut, och hur ser ni på det? En god relation till det civila samhället är ett absolut måste. Vi gör inget utan kontakter med civila samhället. Nu tittar vi på formerna, till exempel dialogmötet. Vi vill gärna också via anmälningsinstitutet få hjälp att hitta de ”rätta fallen”

Behöver ni stärka dialogen med andra, till exempel arbetsmarknadens parter? Absolut, vi har inte lika goda kontakter med nyckelaktörerna som med civila samhället.