LSS – kostnader, samhällsvinster och framtida utmaningar?

Seminarium i Handikappförbundens tält.LSS, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, har inneburit en stor frihetsreform för många. Under de 20 år som lagen funnits har tillämpningen förändrats. Dagens debatt handlar till stor del om ökade kostnader för stat och kommuner. Vad driver kostnaderna och vilka samhällsvinster kan man räkna hem? Vilka utmaningar har de som är berättigade till LSS-insatser? Vilka utmaningar har handläggare, socialchefer och personal som arbetar med insatserna för att uppfylla lagens syfte?

Medverkande:
Michael Karlsson, vice ordförande, Fackförbundet Vision
Camilla Sköld, socialpolitisk chef, Akademikerförbundet SSR
Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef, Kommunal
Thomas Jansson, förbundsordförande, FUB

Mikael Klein, intressepolitisk chef, Handikappförbunden

När man 1995 i regeringen satt och planerade för vad LSS skulle kunna innebära kunde man inte föreställa sig hur många personer som skulle komma att på olika sätt involveras, inte minst på arbetsmarknaden.

”Lagen skrevs utifrån personer med funktionsnedsättningar och egentligen utan en tanke på hur omfattande det skulle bli på personalsidan. Därför har lagen barnsjukdomar och behöver ses över, sade Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef, Kommunal. 

Mikael Karlsson, vice ordförande på Fackförbundet Vision, berättade att deras medlemmar trivs bra i sina roller, men att man på senare tid börjat se en tydlig obalans mellan krav och resurser. Något som också resulterat i hög personalomsättning, särskilt på handläggarsidan.

”Vi menar att lagen som sådan behöver vara tydligare, utan att vara för detaljstyrande, så att man utifrån ett handläggarperspektiv kan få förutsättningar att göra bra bedömningar”, sade Mikael Karlsson.

Även inom Akademikerförbundet SSR, som bland annat organiserar chefer och handläggare av LSS, har man fångat upp ett missnöje. Så många som 6 av 10, som arbetar med LSS tycker inte att de uppfyller rättssäkerheten i sitt arbete.

”Kommunala riktlinjer uppfyller inte alltid lagens intentioner och detsamma gäller domar”, förklarade Camilla Sköld, socialpolitisk chef, Akademikerförbundet SSR. ”Lagen har en stor potential om man levde upp till dess intentioner, men så är det inte idag.

Thomas Jansson, ordförande i FUB är mycket kritisk till tillämpningen av LSS och till hur regeringen förhåller sig till reformen.
”Man uppfyller inte lagen”, sade han. ”Och både användare och personal drabbas. De kommunala skillnaderna är mycket problematiska. Man måste utgå från individens situation och betydelse och inte från kommunala regleringar.”

LSS, och då framförallt insatsen personlig assistans, har varit en het debattfråga under det senaste året. Debatten har handlat om ökade kostnader, om missbruk och bedrägerier men också om hur den allt strängare bedömningen av rätten till insatser drabbar personer med funktionsnedsättning. Nu ska LSS-lagen ses över och direktiven till utredningen fokuserar på hur man ska kunna stävja kostnaderna.

”Självklart måste man stävja bedrägeriet”, sade Camilla Sköld. ”Men det saknas ett helhetsperspektiv i direktiven till den tillsatta översynen av LSS och det är obehagligt. Men vi vet att man inte har fler timmar från privata anordnare, man vet att hemtjänst kostar mer och man vet att det inte är billigare med LSS-boende. Varför pratar man inte om alternativen och vad de får för konsekvenser? Ska man köra det här ekonomistiska sättet att analysera ska man göra det hela vägen och även titta på kostnader med försämringar, exempelvis hälsofaktorer.”

Kanske handlar inställningen till LSS om att det sätts likhetstecken mellan ekonomi och att hålla nere kostnader?

”LSS är en stor investering, men det ser man inte”, sade Camilla Sköld. Direktivet till utredningen innehåller bra punkter, men det övergripande uppdraget är att få ned kostnader. Redan i förslaget beskrivs ambitionen att minska både antalet personer som har assistans och antalet timmar. Men direktiven saknar en analys av reformens betydelse.”

Kristina Mårtensson menade att spänningen mellan växande kostnader å ena sidan och det faktum att det handlar om en sårbar grupp å andra sidan gör frågan både känslig och svår.

”Vi har också en arbetsgrupp som har vuxit otroligt”, sade Kristina Mårtensson. ”Dessutom är avtalen mellan privata och offentliga aktörer olika och därmed inte konkurrensneutrala. Många kommuner erbjuder inte assistans för att man tycker att det är för dyrt. Det finns ingen valfrihet och det är tydligt att man inte uppfyller intentionerna med lagen. Kanske att personlig assistent inte kan bli ett jobb som alla andra, men det måste omgärdas av samma arbetsrätt och villkor som andra jobb. Vi skulle också behöva se över det faktum att så många anhöriga arbetar som personliga assistenter, och vad det innebär. Inte för små barn men för vuxna barn. Det är dock minerad mark. Ingen vill prata om det här med mig."

LSS är inte bara en viktig frihetsreform, utan indirekt också en stor arbetsgivare. Inte heller detta perspektiv finns med i direktiven till översynen.

”Närmare 100 000 personer arbetar med personlig assistans och många av dessa är ungdomar”, sade Thomas Jansson. ”Och kostnadsökningen är en naturlig utveckling. Många människor har fått en ökad livskvalitet och lever därmed längre och mer aktivt. Vi saknar verkligen en bredare samhällsekonomisk utgångspunkt i direktiven”

Mikael Klein, som var samtalsledare, beskrev den oro som många av våra förbunds medlemmar upplever. En oro som handlar om att intentionerna med LSS tappats bort och där situationen för personer med funktionsnedsättning gradvis försämras. Det finns en gemensam upplevelse av att regeringen genomför försämringar utan ett öppet samtal. Regleringsbrevet till Försäkringskassan är ett sådant exempel och det nyligen lagda förslaget om förändringar i Socialförsäkringsbalken, och därav reglerna för assistansersättning är två aktuella exempel.

”Tillämpningen av LSS sker idag tvärtemot intentionerna, sade Camilla Sköld. Och försämringarna sker smygvägen utan ett öppet samtal. När det gäller våra medlemmar skulle jag önska att LSS handläggarna fick ett tydligare mandat, kanske med legitimation för att öka rättssäkerheten. Det skulle också behövas en instans som följde upp och kommenterade tillämpning av både Socialtjänstlagen och LSS. 

Samma kväll som seminariet är det Stefan Löfven som håller tal i Almedalen. Paneldeltagarna fick ge några råd till statsministern om vad han borde säga om LSS.

Camilla Sköld önskade att Löfven skulle säga ”Vi vill reformera LSS och härmed bjuder jag in Handikappförbunden och alla aktörer till dialog. Vi ska titta på reformen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, där alla ska med.”

Thomas Jansson tyckte att Stefan Löfven borde betona att;
”Mänskliga rättigheter gäller för alla människor i Sverige. Alla är lika värda, alla ska ha samma rättigheter och alla ska ges förutsättningar att vara delaktiga i samhället.”

På eftermiddagen hölls samma seminarium i samarbete med Full delaktighet. Då på Birgers Gränd 1, Packhusplan.  Webbsändning av seminariet