Handikappförbunden i Almedalen onsdagen 6 juli

Panelen under onsdagens seminarium.Framtiden är universell – är du? Om universell utformning
Universell utformning innebär att produkter, tjänster, miljöer och program utformas så att de ska kunna användas av alla, i största möjliga utsträckning utan behov av särlösningar.

Genom en inkluderande utformning som präglas av människans olikheter skapas en hållbar samhällsutveckling där fler kan delta på jämlika villkor. På så sätt förebyggs behovet av anpassningar och speciallösningar. Företag och myndigheter kan då redan från början nå ut bredare. Och kvaliteten och valmöjligheterna ökar för alla. Men vilka strategiska vägval står vi inför i framtiden? Och hur kan vi stimulera till universell utformning och därmed till en hållbar samhällsutveckling?

Medverkande: Malin Ekman Aldén, GD, Myndigheten för Delaktighet, Li Jansson, Arbetsmarknadsekonom, Almega, Ines Uusman, Vice ordförande, Handikappförbunden

Samtalsedare: Hans von Axelson, Utredare, Myndigheten för Delaktighet.

 
Utgångspunkten är att människor har varierande funktionsförmåga och egenskaper i övrigt. Universell utformning definieras i FN-konventionens artikel 2 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.  

I det förslag till ny strategi för funktionshinderspolitiken som Myndigheten för delaktighet presenterat finns principen om universell utformningen med som en röd tråd.

”Grunden för vårt arbete har länge varit tillgänglighet, delaktighet och användbarhet, berättade Malin Ekman Aldén.
”Men i det nya förslaget är vår ambition att strategin tydligare ska utgå ifrån FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Konsekvensen blir då att vi inför universell utformning som en utgångspunkt för delaktighet. Universell utformning måste man tänka på när man skapar nytt. Men ibland måste man tillgängliggöra det som är gammalt eller skapa individuella lösningar. Det är grunden för att nå full delaktighet. Universell utformning kräver att man utgår ifrån behovet hos människor, mångfalden av behov.”

När man utformar universellt innebär det en process där man måste kommunicera med den person/de personer som ska använda tjänsten och titta på behov, vilja och kontext. Det är utgångspunkten för den universella designen. Malin Ekman Aldén gav ett exempel med den kanna man serverar kaffet i på flyget. Under många år hade man tunga kannor som inte bara gav personalen arbetsskador, utan som också utgjorde en risk då de var lätta att tappa med sitt innehåll av hett kaffe. På 80-talet uppstod krav på att man skulle ta fram en ny kanna. En formgivare fick uppdraget, och man genomförde en grundlig analys av behov, önskemål och kontext innan man tog fram en slutgiltig kanna. Kannan blev så bra att den fortfarande används av alla flygbolag i världen.

”Kaffekannan är ett bra exempel på hur man måste arbeta. Man måste utgå från behovet och hitta processer som stimulerar till innovation. En mångfald av behov kräver också en mångfald av lösningar.

Det låter som ett självklart mål att ta fram produkter som kan användas av fler, men det är svårt att få näringslivet att anamma tänket kring universell utformning.
Li Jansson på Almega menade att ett hinder kan vara oron för nya regelverk som ytterligare begränsar och försvårar utveckling.

”Det är en balans mellan reglering och frihet, sade hon. ”Vi hade inte kunnat ”reglera” fram en Iphone. Innovationsvilja kräver också en viss frihet. Det beror också på om det är en produkt eller en tjänst. Och hur man kan hitta standardisering. Och smartphone underlättar för alla användare, men kan ersätta flera hjälpmedel, som kan användas av personer med funktionsnedsättning.

Ines Uusmann menade att civilsamhället måste finnas med i utvecklingen av standarder.

”Universell design har funnits länge men inte fått någon spridning. Om man ska utgå från människors behov behöver man den expertis vi har. Mångfaldstänket måste finnas med från början, då kan vi nå långt inom innovationsområdet.”

Att skapa intresse och förståelse för Universell utformning är en framtida utmaning, men vad finns det för risker med att inte anamma principen?
”Traditionellt har vi löst problem genom anpassningar och särlösningar för individen, men det fungerar inte längre”, sade Malin Ekman Aldén. ”Praktiskt kan man säga att det är en ojämn kamp mot den tekniska utvecklingen. Den individuella anpassningen kan aldrig hålla takten. Och blir oändligt dyr!! För företag är det förstås en katastrof.”

Li Jansson vill mana till försiktighet så att reglering och standarder inte blir hämmande för en innovationsutveckling mot universell utformning.

”Vi måste tänka långsiktigt och hitta ett sätt att reglera så att vi når önskvärda resultat, sade hon. ”Ett felaktigt designat system kan innebära hinder.”

Ines Uusmann höll med om att den tillåtande attityden måste vara med för att stimulera till utveckling.

”Vi måste ha en öppen attityd, men samtidigt välja en tydlig riktning. Om vi inte har ett inkluderande samhälle förlorar vi tilliten och det är en både farlig och kostsam utveckling. 165 länder har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Förut låg vi bra till på listan, men vi har börjat trilla ned. Vi måste ta oss i kragen.”

”I den handikappolitiska utredningen ”Från patient till medborgare” från år 2000 tog vi starkt intryck från USA, där man använder sig av skarpa regleringar för att nå de funktionshinderspolitiska målen”, sade Malin Ekman Aldén. ”Men det är inte ett innovationsfrämjande arbetssätt i den hastiga utveckling vi har av produkter och tjänster. Vi måste ha standarder och regler på en basnivå, men inte reglera in i minsta detalj.”

Även inom tjänstesektorn ska principen om Universell utformning finnas med.

”Tjänstesektorn tror jag är svår att reglera eftersom det handlar om mänskliga möten, sade Li Jansson. ”Däremot behöver det finnas en slags exkluderingsmekanism som gör att det som inte fungerar väljs bort.”

En fråga från publiken handlade om kopplingen till Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen.

Malin Ekman Aldén förklarade att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är en bas i förslaget till funktionshindersstrategi och 2030 målen ett raster.

”Målen handlar om hållbar utveckling och här krävs ett intersektoriellt perspektiv där universell utformning finns med, sade hon. FN:s devis, “Nothing about us, without us”, passar väl in här. Ett hållbart samhälle har den utgångspunkten.”

Mia Ahlgren, intressepolitisk utredare på Handikappförbunden poängterade att vi har ett upphandlingsdirektiv som gäller från den 1 januari, 2017 och som ställer höga krav på tillgänglighet. Det kommer att påverka alla sektorer och är något man måste förhålla sig till både inom tjänstesektorn och tillverkningsindustrin.

Finns det då något område som verkligen kräver universell utformning?
Malin Ekman Aldén menade att bristen på delaktighet på arbetsmarknaden är oacceptabel och att man här behöver tänka om både vad gäller strukturer och arbetssätt. Hon gav ett exempel med en ung tjej som inte fick arbeta på en daglig verksamhet i en annan kommun än den hon var skriven i, trots att hon verkligen hade ett intresse för just den verksamheten.

”Trots att det finns pengar i systemet och regelverk händer ingenting. Man kanske ska börja prata design på det här området. Hur ser hindren ut, vad kan man göra, vilka strukturer behöver förändras? När stöden inte passar för de som ska använda dem måste något göras. I vårt förslag till ny strategi förordar vi bland annat ökad samverkan mellan Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och Försäkringskassan.”

Ines Uusmann avslutade med att uppmana till långsiktighet.

”Infrastruktur är ett långsiktigt arbete men det är lätt att det glöms bort”, sade hon. ”Nu när vi ska bygga många nya bostäder på kort tid, börjar vi dra ned på kraven. Det är inte långsiktigt och ett resursslöseri. Alla ska kunna ha ett värdigt boende.”

Malin Ekman Alden och Micke klein.Samtal mellan Malin Ekman Aldén, tillförordnad Generaldirektör, Myndigheten för Delaktighet och Micke Klein, Handikakppförbunden.
Myndigheten för delaktighet har under våren levererat två rapporter. En om hur den tidigare funktionshindersstrategin har efterlevts och ett förslag till regeringen om hur kommande strategin/styrning ska se ut. Den är tänkt att gälla i nio år.

När tillträdde du? 1 april. Tidigare arbetade jag på Socialdepartementet och innan dess inom funktionshindersrörelsen. Nu får jag bättre förutsättningar att jobba praktiskt med funktionshinderspolitiken.

Vilka är de viktigaste slutsatserna ni har dragit när det gäller granskningen av den tidigare strategin? Det går framåt, men långsamt. Levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning är sämre än de är för andra. Det var de då och det är de fortfarande. Hur effektiv har den tidigare strategin varit? Vi har inte nått målet.

Är det extra illa inom något område? Har ni kollat bakåt och jämfört med målen i den tidigare strategin som antogs 2011? Myndigheten för delaktighets egna delmål har backat, och i och med det har målen sänkts. Ett område där det gått framåt är kultursektorn. Där har tillgänglighet blivit ett mervärde. Man har lyft frågan från myndighetshåll, det vill säga Kulturrådet. Och vi har kunnat konstatera att i de myndigheter som får in det i det ordinarie processerna, där händer det grejor.  

Ett problem är att många beslut fattas på kommunal nivå, så om det händer något eller inte det beror på dem också.

Styrmedlen som strategin innehöll, har de fungerat? Vi har konstaterat att det är viktigt med uppföljning. Myndigheterna fick själva sätta sina mål, de kan den egna verksamheten tänkte man. Men det har blivit konstigt, en del mål var luddiga och en del var konkreta. Den här gången är det regeringen som ska stå för målen, inte myndigheterna själva.

Inom den nuvarande strategin saknas det vissa områden, till exempel demokrati och vård och omsorg. Varför har de inte varit inkluderade? Det är svårt, vi har inte en särskild Demokratimyndighet. Socialstyrelsen och Försäkringskassan finns visserligen men det är landstingen som har ansvaret. Men det är viktiga områden och svåra frågor. 

Om vi tittar framåt, vilka råd ger ni regeringen inför skapandet av den nya strategin? Vi vill att man utgår från konventionen fullt ut. Det är också viktigt med en bred parlamentarisk grund. Med fasta övergripande mål. Det ska även denna gång vara en tidsbegränsad strategi, för en nioårsperiod, men tydligare och mer operativ. 

Skiljer målen sig nu från dem från 2000? Vi vet ju inte vad regeringen väljer att göra. Vi har försökt inkludera mer, modernisera frågorna. Mer än förändring. 

Universell utformning är en del av målen nu. Finns det fler skillnader? Vi tror att det behövs en enkel, tydlig och formell styrform. I dag finns det en förordning, vi har utvecklat den. Det är en viktig del av kunskapsutveckling. Viktig för vår myndighet, och för civilsamhället. 

Tror du regeringen tar till sig era råd? LSS är en viktig del av strategin men det finns många fler. Det finns ett intresse från regeringen att lägga resurser på de här frågorna, tror jag. Det är min förhoppning.  

Alla frågor som rör konventioner ska ligga hos samma departement tycker vi inom Handikappförbunden, vad tycker ni? FN-konventionerna hanteras idag på olika departement inom regeringskansliet, utifrån sakfrågor. Men det funkar så där. Det finns stora värden i att man arbetar tillsammans. Var frågorna ligger är ganska irrelevant, tycker vi.

Vi har en stark konvention, men det saknas statistik på många om råden, ställer inte konventionen krav på uppföljning?  Det gör den ju. Hela politiken ställer krav på uppföljning. Vi hade seminarium med Barnombudsmannen häromdagen och den statistik de presenterade var hemsk. 

Nu ligger bollen hos regeringen, och eventuellt kommer de med ett förslag under hösten. Har du något medskick till oss? Hur ska funktionshindersrörelsen agera? Det viktiga är att ni fortsätter dialogen med regeringen, och med kommuner och landsting. När deras verksamhet ska följas upp är det viktigt att vi jobbar ihop.