Hur kan vården utformas universellt – och därmed bli mer jämlik?

Seminarium om jämlik vårdHur kan vården utformas universellt – och därmed bli mer jämlik?
 
Många med funktionsnedsättning känner sig okunnigt bemötta i vården. De har svårt att förstå informationen och avstår oftare från vård. Och konsekvenserna är allvarliga.

En vård för alla handlar inte bara om fysisk tillgänglighet, utan också om bemötande, information och om hur vården är organiserad. Personer med neuropsykiatriska tillstånd, psykisk ohälsa och intellektuell funktionsnedsättning har högre dödlighet i diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar än befolkningen i övrigt. Gott bemötande, tillgänglig information och fungerande organisation är lika viktigt som fysisk tillgänglighet för patienter med funktionsnedsättningar.

Medverkande: Ida Kåhlin, Förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter, Angelica Gustafsson, Leg sjuksköterska, Landstinget Sörmland, Karin Flyckt, Samordnare, Socialstyrelsen, Jonas Andersson (L), Sjukvårdsdelegationen, SKL, Annica Nilsson, Intressepolitisk ombudsman, Riksförbundet Attention. Samtalsledare Sofia Karlsson, Utredare, Handikappförbunden.

Vården är långt ifrån jämlik – men det finns goda exempel
Det finns stora brister i vården för personer med funktionsnedsättningar. Enligt Socialstyrelsen så har personer med vissa funktionsnedsättningar, som får cancer, hjärt- och kärlsjukdomar en betydligt högre dödlighet i dessa sjukdomar, än personer som inte har funktionsnedsättning.

”Vi har skrivit flera rapporter om det här och det finns knappast en enda analys som visar att vi har en jämlik vård”, sade Karin Flyckt, utredare på Socialstyrelsen.
”Orsakerna är komplexa. Det handlar exempelvis om att människor inte uppsöker vården, men också om att det saknas kunskaper inom vården. Vi tror också att det finns hinder inom första linjens vård; inom akutvård, primärvård och ungdomsmottagningar.”

Annika Nilsson, från riksförbundet Attention menade att vården inte möter behoven hos personer med psykisk ohälsa.
”Det behövs mer resurser för utredning men också särskild kompetens om personer med olika typer av psykisk ohälsa.”

Angelica Gustafsson, sjuksköterska i Sörmlands landsting berättade om hur man där arbetar med samverkan mellan habilitering, primärvård och kommun kring fem vårdcentraler, som är särskilt inriktade på personer med funktionsnedsättningar.

Man har länge arbetat för att göra vården mer personcentrerad, men hur väl stämmer det med universell utformning?

”Det kan låta lite som en paradox då det ena handlar om en vård för alla och det andra om en vård anpassad till individen”, sade Jonas Andersson (L), Region Västra Götaland och sjukvårdsdelegationen, SKL. ”Vården bygger på min egen bedömning, min egen efterfrågan och mitt behov. Men idag speglas inte behovet i efterfrågan, vilket gör att många inte uppsöker vård även om de behöver. Det här handlar mycket om samverkan.”

Samverkan mellan exempelvis kommun, omsorg, vård och habilitering har legat i fokus under många år, men det verkar vara svårt att få det att fungera fullt ut.

”Ett skäl är att alla utgår från organisationsekonomi istället för samhällsekonomi, sade Jonas Andersson. ”Alla tittar på sina egna kostnader och hur den egna ekonomin skulle påverkas av en förändring. Den enda lösningen är att alla tar ett ansvar.”

”Vi känner igen det här hos våra yrkesgrupper, sade Ida Kåhlin, ordförande Sveriges terapeuter. Vi har arbetat sektorsövergripande i 15 år, men det fungerar fortfarande inte. Vi måste få en mer personcentrerad vård, det är ett viktigt paradigmskifte.”

Möjligen behövs både en universell vård och speciallösningar för en jämlik vård.
”Vi vill ha universell utformning och inte särlösningar. Samtidigt behövs särskilda kunskaper”, sade Annika Nilsson. ”Det är alltid risk att man missar bakomliggande problematik. Man vet exempelvis att personer med Asperger syndrom oftare drabbas av ätstörningar än andra.”

”Det finns inget som pekar mot att enbart det generella skulle fungera, det behövs också specialistkunskap, exempelvis i form av kunskapscenter”, sade Karin Flyckt. ”Att få rätt vård är kanske den prioriterade frågan. Men det är parallella processer. Det finns exempelvis mycket att lära av specialistmottagningarna, som att få påminnelse via sms, det har alla nytta av.”

Även civilsamhället och professionsföreträdarna har en viktig roll i utvecklingen mot en jämlik vård.

”Det behövs fler advokater som gör människors röst hörd”, sade Jonas Andersson. ”Vi har tappat bort debatten. Det behövs en revival – att vi diskuterar frågorna. Här har patientorganisationerna en viktig uppgift.”