Handikappförbunden i Almedalen fredagen 8 juli

Karin Rågsjö och Mikael KleinVilka ambitioner har Vänsterpartiet med funktionshinderspolitiken? Karin Rågsjö, ledamot i Socialutskottet i samtal med Mikael Klein, Handikappförbunden.

Vad är viktigast för er med funktionshinders-politiken? Att betona alla människors lika värde, vi behöver ”hålla i” vad vi har, till exempel LSS. Vi måste ut på barrikaderna och bland annat stärka kvinnors position.

Vilken påverkan har ni på politiken, är ni nöjda? Vi är supernöjda, vi har fått igenom mycket. Välfärdsfrågor och jämlikhet på det sociala området, bland annat 10 miljarder kronor till kommuner och landsting.

Ifrågasättandet av LSS är en av Handikappförbundens viktiga frågor. Det väcker också oro bland våra medlemsförbund. Vad tror du om framtiden för LSS? LSS är en rättighetslag, det handlar om ifall människor ska överleva eller om människor ska leva ett liv. Jag är jätteorolig. Vi inom Vänsterpartiet väntar på utredningen, men det gör inte Försäkringskassan, de har redan börjar vidta åtgärder för att spara pengar.

Direktiven till LSS-utredningen handlar mycket om att bromsa kostnader, hur kan ni påverka det? Vi säger att det är en rättighet, och då kostar det!  Brottslig verksamhet ska stoppas, det är en helt annan sak!  Man analyserar inte problemen på rätt sätt.

EU:s tillgänglighetsdirektiv, vad tycker ni om det? Vi är försiktigt positiva. Bra om direktiven används rätt men det får inte bli golvet som är måttet, vi ska satsa mot taket.

Regeringen vill ta bort undantagen, vad gäller bristande tillgänglighet, i den nya diskrimineringslagen. Vi har inte sett något än, vad gör ni?  Vi är en blåslampa! Alla partier tycker det är en viktig fråga, men vi håller fast!

Valrörelsen 2018, vad går ni till val på? Ett jämlikt samhälle och beskattning av kapitalet, som det är nu blir de rika rikare och dom fattiga fattigare. Specifikt tror jag LSS kommer vara aktuellt.

Vi ska bevaka LSS som hökar!

 

Panelen uner fredagens seminarium.

Vad händer när funktionshinders-politiken saknar jämställdhets-perspektiv?
Funktionshinders-frågor saknar ofta flera perspektiv, såsom jämställdhet, etnicitet, sexuell läggning med mera. Funktionshinders-frågor diskuteras oftast endimensionellt. Det saknas statistik och forskning för en bredare analys inom många områden. Vad innebär det för politiken och samhällsutvecklingen när flera perspektiv inte hanteras samtidigt? Hur kan intersektionella perspektiv utvecklas och vad skulle det betyda för politiken?

Seminariet hölls i samarbete med FQ, Forum Kvinnor och Funktionshinder. Medverkade gjorde Maria Johansson, FQ, Anna Giotas-Sandquist, Sveriges Kvinnolobby och Birgitta Andersson, FQ. Samtalsledare var Mikael Klein, Handikappförbunden.

*Forum kvinnor och Funktionshinder, FQ, är en organisation för personer med funktionsnedsättning som definierar sig som kvinnor. FQ arbetar för att motverka alla former av diskriminering, hot och våld mot kvinnor. Ett syfte är att vara ett forum där vi kan mötas och samlas och hitta förebilder och gemensam styrka.

”Vi måste prata mer om jämställdhet inom funktionshindersrörelsen.”
Maria Johansson, ordförande i FQ, menade att det är viktigt att tala om att personer med funktionsnedsättning också är flickor, pojkar, kvinnor och män oavsett funktionsvariation.

”Gör vi inte det kommer utgångspunkten i funktionshinderspolitiken att fortsätta vara män. Och det blir lösningar som fortsätter att exkludera. Ingen människa är endast sitt kön, sin etniska identitet, sin religionstillhörighet eller sin eventuella funktionsnedsättning.

Sveriges Kvinnolobby är ett paraply för 45 organisationer som jobbar för jämställdhet. Anna Giotas-Sandquist, ordförande har jobbat med jämställdhetsintegrering under många år och arbetar privat som kvalitetschef på kommunledningsförvaltningen i Botkyrka.

”Min erfarenhet säger mig att människor är så många saker. Jag brukar tänka att en människa är som ett kalejdoskop, bilden ändras när man skruvar lite. Men normen om kön påverkar oss i alla delar och det är fortfarande så att pojkar och män är normen.”

Birgitta Andersson, vice ordförande i FQ, menade att jämställdhet och jämlikhet är varandras förutsättningar.

”Så länge det finns skillnader mellan kvinnor och män kan det varken bli jämställt eller jämlikt. Men när FQ samverkar med kvinnoorganisationerna driver vi funktionshindersperspektivet. Och när vi är i funktionshindersvärlden pratar vi om att vi också är kvinnor och män. Vi måste se olika perspektiv. Jämställdhetspolitiken är en samhällsfråga, en välfärdsfråga.”

Hur tar sig då den manliga normen uttryck i funkpolitiken?

”De olika stöden för personer med funktionsnedsättning, är ett tydligt exempel, där män får mer än kvinnor, exempelvis när det gäller assistanstimmar”, säger Maria Johansson. ”De brister man ser i jämlikhet mellan kvinnor och män i samhället, återspeglar sig inom vår värld och här tenderar de att vara ännu större. Och även om vi känner oro inför den översyn som ska göras av LSS, är vi glada att direktiven också handlar om skillnader i bedömning av kvinnor och män.”

”Samma skillnader kan vi se i arbetslivet”, sade Birgitta Andersson. ”Den grupp som har det absolut svårast att ta sig ut på arbetsmarknaden är kvinnor med funktionsnedsättning. Det gäller även utbildning och stöd.”

Anna Giotas-Sandquist menade att även om statistiken på området är bristfällig, har det sedan 90-talet funnits underlag som borde kunna ligga till grund för förändringar.                                                       ”Ni måste också lyfta det här perspektivet inom era medlemsorganisationer. Och båda perspektiven behöver belysas, exempelvis i dialogen med kommunen. Det är på det lokala som det blir verkstad, eller inte. Resultatet måste sedan ställas mot målen i jämställdhetspolitiken. Man måste också bli bättre på att som förtroendevald ställa krav. Skick tillbaka det som inte är tillräckligt bra. Vi behöver mer kunskap och bättre analys kopplat till de jämställdhetspolitiska målen i kommunfullmäktige, landsting och intressepolitiskt.”

”När det gäller våld mot kvinnor finns det statistik”, sade Birgitta Andersson. ”Det finns utredningar som visar att kvinnor med funktionsnedsättning i lika hög grad som andra kvinnor utsätts för våld och hot om våld. Våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar riktar sig ibland mot själva funktionsnedsättningen eller mot den sårbarhet som den medför.”

Maria Johansson sade att det också ofta tar längre tid innan våld mot en kvinna med funktionsnedsättning uppmärksammas av omgivningen. Dels för att det sker bakom lykta dörrar och för att omgivningen inte förstår. Detta hänger också samman med okunskapen inom exempelvis vården och rättsväsendet. Det kan också vara svårare för en kvinna med funktionsnedsättning att bryta upp och flytta ifrån sin partner.  

Mikael Klein refererade till Socialstyrelsens rapport Sällan sedda (Ann Jönsson, 2011) som tog upp just den problematiken. Men har man inte lärt sig något, saknas fortfarande beredskap för att lättare uppmärksamma problematiken?

”Det finns nog god kunskap på sina håll, men generellt saknas den”, sade Anna Giotas-Sandquist.”Jag har tagit del av en jämställdhetssatsning inom hemtjänsten på Södermalm i Stockholm. Personalen berättade om att de stötte på våld mot äldre kvinnor, men att de inte hade någon beredskap för att hantera det.”

Birgitta Andersson menade att samhället eller polisen inte heller haft någon vägledning inom det här området från funktionshindersrörelsen. ”Det kan upplevas som mycket skamligt att erkänna att man blivit utsatt för våld. Därför är det en uppgift att uppmana kvinnor att våga tillstå och söka hjälp. Polisen har gjort ett bra jobb i detta och har kunskap inte minst om äldre kvinnor.”

Maria Johansson anser att funktionshindersrörelsen är dålig på att prata om könsmaktsordningen. ”Funktionshindersrörelsen pratar sällan om flickors och kvinnors situation utan väljer i sin retorik ofta att tala om personer. Det är en slags avkönifiering som vi inte ska bidra till.”

Nyligen gjordes en översyn av vårdbidrag och handikappersättning. Vårdbidrag kan man få om man är hemma och tar hand om sitt barn om barnet inte beviljas assistans. Bidraget ligger på cirka 111 250 kr per år och av de som får vårdbidrag är 85 procent kvinnor. Vi har en regering som säger sig vara feministisk, är vårdbidraget verkligen en värdig stödform för en sådan regering?

”Jag har själv haft vårdbidrag”, berättade Anna Giotas-Sandquist. ”Det här är en jättesvår fråga, men jag skulle önska att det fanns ett jämställt och jämlikt ansvar, precis som när det gäller föräldrapenning. Jag tror att det finns behov av ett bidrag, men det är klart att det inte får vara inlåsande. Men obetalt omsorgsarbete är ett viktigt perspektiv.”

Sammanfattningsvis behöver man prata mer om jämställdhet inom funktionshindersrörelsen och även driva frågan politiskt.

”Utanför de slutna politiska rummen finns ingen debatt om frågan”, sade Birgitta Andersson. ”Det värsta som kan ända att det inte finns någon debatt. De gör inget att man är oense, men debatten måste föras.”

 Anna Giotas-Sandquist sade att vi måste utgå ifrån målen med jämställdhetspolitiken och att de självklart ska gälla alla kvinnor och män oavsett funktionalitet. ”Vi har FN:s konventioner om mänskliga rättigheter att hänvisa till och det är ett viktigt verktyg.”

Maria Johansson instämde och sade att oavsett vilken rörelse man pratar om är det viktigt med samverkan. Man måste se utanför sin egen lilla sfär och bredda perspektivet för att få ett bättre samhälle. ”Samarbetet med Sveriges kvinnolobby har betytt oerhört mycket för oss. Och vi hade förmånen att vara med när FNs kvinnokommitté i februari förhörde regeringen om hur Sverige lever upp till kvinnokonventionen. Då hade vi också möjlighet att föra in funktionshindersperspektivet.”

 

Elisabeth Svantesson och Micke Klein

Vilka ambitioner har Moderaterna med funktionshinderspolitiken?
 Elisabeth Svantesson, Moderaterna, vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet i samtal med Mikael Klein, Handikappförbunden.

Du är andre vice ordförande för Moderaterna, vad har ni för ambitioner med funkitonshinderspolitiken? Vi springer tyvärr ofta på en boll i taget inom politiken, nu är det migration. Frågor om funktionsnedsättningar har kommit i skymundan, det ska vi ta till oss. Man ska se alla människor som individer, och deras behov. Vi tenderar att prata om system, inte om personer.

Vilka frågor är aktuella just nu? Jag är ju vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Så att alla i arbetsför ålder ska ha ett jobb är alltid en aktuell fråga för mig. Med eller utan funktionsnedsättningar. Alla kommer inte in på arbetsmarknaden idag, det är den viktigaste frågan för mig.

Vad vill du göra åt det? Det är arbetsgivarna som måste se potentialen i alla människor. Det finns en oro både hos företagare och andra arbetsgivare. Hur får man de att våga? Det behövs ett nätverk på Arbetsförmedlingen som nätverkar gentemot arbetsgivare.

Driver ni några frågor i Arbetsmarknadsutskottet som gäller personer med funktionsnedsättning? Nej tyvärr inte, det ligger ingen proposition om just nu.

Du var ju minister i den senaste regeringen, tycker du att ni gjorde tillräckligt? Nej, det behövs reformer. Många fler behöver få fotfäste på arbetsmarknaden. Jag är intresserad av socialt företagande, det är något som jag gärna vill att man satsar mer på.

LSS är en viktig fråga, vad tror du är framtiden för LSS? Det är bra med en utredning, kostnaderna har rusat iväg. Det är en viktig lag, vad beror kostnadsökningarna på? Signalerna från regeringens sida är lite otydliga så jag förstår rörelsens oro.

Desiree Pethrus, som kommer att leda utredningen sitter ju i Arbetsmarknadsutskottet med mig. Så vi har en dialog.

Vi är oroliga, utifrån direktivens utformning. Bengt Westerbergs rapport, där han tar upp att alternativen till personlig assistans, andra insatser kan bli både dyrare och sämre. Har vi inte råd med LSS? Det är viktigt att se på helheten, ni får skicka in tilläggsdirektiv.

Universell utformning, hur ser ni på det, har ni hållit det perspektivet? Vi har ofta för begränsade perspektiv, vi behöver ta på oss andra glasögon. Det är bra att ni påminner oss.

Ni förstärkte diskrimineringslagen, men med undantaget om 10 anställda. Behövs verkligen det undantaget? Det finns ju ett skälighetsdirektiv. Ja, annars hade vi inte skrivit in det. Vi bedömde utifrån kostnader, men det är klart att det behöver utvärderas.

Om det visar sig att det inte var bra, kan ni ändra er då? Riksdagen är dålig på uppföljning, men den behöver så klart göras. Då får vi se.

Vad går Moderaterna till val på? Jobbfrågan och migrationen. Och att alla ska kunna försörja sig själva utifrån sina egna förutsättningar. Det måste bli enklare för Arbetsförmedlingen och för arbetsgivarna.

Varför ska våra grupper rösta på er? Vi ser varje människas förmåga och dess rätt att komma till tals.

 

aktuellt

Medlemsförbundens nyheter

Kalendarium

2017-04-25 klockan 16:00 - 18:00: Kommunikatörsmingel 25 april
2017-05-16 klockan 11:00 - 17:00: Länskonferens 16 maj 2017
2017-05-17 klockan 09:00 - 16:00: Öppen kongressdag 17 maj
2017-05-18 klockan 09:00 - 16:00: Kongress 18 maj
2017-05-19 klockan 16:00 - 19:00: En 75-åring blir pånyttfödd!