En stor del av arbetskraften passiviseras genom förtidspension

Förtidspensionen passiviserar en väldigt stor grupp i samhället. Värst är situationen för unga människor som inte får en chans att ta del av arbetsmarknaden utan hamnar direkt i pensionen. Handikappförbunden är övertygade om att med rätt åtgärder kan flera av dem gå från passiva bidragstagare till aktiva arbetstagare. Förtidspensionen är ett försörjningsstöd till personer som på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga. Fram till 1991 hette bidraget enbart förtidspension, men ersattes med begreppen aktivitetsersättning och sjukersättning. Aktivitetsersättningen är riktad mot åldern 19-29 och ska även erbjuda aktiviteter för att stödja och påverka sjukdomen eller funktionsnedsättningen på ett positivt sätt, medan sjukersättningen riktar sig till åldern 30-64. Det blev däremot nästan ingen skillnad mellan ersättningarna. Det erbjuds knappt några aktiviteter alls och de som erbjuds leder ingenstans.

I praktiken handlar det fortfarande om en passiviserande förtidspension för alla åldersgrupper. Ersättningen för förtidspensionen är på ca 65% av tidigare lön. För den som haft låg eller ingen tidigare lön utgår garantiersättning på 7000 kronor före skatt. Under de senaste tio åren har det skett en föryngring bland förtidspensionärer. Framför allt beror det här på en stark ökning bland de yngre åldrarna. Totalt är det över 500 000 personer, eller var tionde person i arbetsför ålder, i Sverige som får förtidspension. Det är högst i Europa.

Förtidspensioneringen i Sverige är ett stort problem. Det är allt för många som har förtidspension. Störst är problemet för de unga människorna. Den här passiva ersättningen som förtidspensioneringen innebär är ett lamslående utanförskap där ungdomarna inte får en chans till ett liv där de får betyda eller uträtta något för samhället. De ges inte heller någon chans till arbetsmarknaden, utan istället går de ofta från särskola direkt till pension utan att ens passera arbetsförmedlingen. Ersättningsnivåerna är så låga, framför allt för alla de som enbart får garantiersättningen, att systemet skapar en lamslagen låglönegrupp i samhället. De blir utanför, utspelade och utblottade. Ett system som skapar de förutsättningarna kan inte anses vara fungerande.

Handikappförbunden är övertygade om att med rätt åtgärder skulle en stor del av gruppen kunna arbeta istället för att gå på bidrag. Med rätt åtgärder kan vi istället skapa en grupp som kan göra skillnad i samhället