Arbetsmarknadspolitiken måste möte de behov som finns

Kvinnlig elektriker i arbeteStaten tar inte sitt ansvar för alla människors rätt till arbete. De insatser som görs är allt för trubbiga och utgår från en allt för snäv grupp. Det här är den största utmaningen för att skapa en inkluderande arbetsmarknad.Svenska staten är skyldig att se till att alla har möjlighet till arbete trots begränsningar som funktionsnedsättning. Det slås fast i FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter artikel 6: ”Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete, vari inbegripes rätten för envar till möjlighet att förtjäna sitt uppehälle genom arbete”. Det är i arbetsmarknadspolitiken som den här rätten regleras genom bland annat arbetsmarknadsstöd i olika former.

Trots arbetsmarknadspolitiken är det många människor som inte alls har tillgång till rätten till arbete och egen försörjning. I praktiken finns det en klar tendens att staten lämnar över det ansvaret på arbetsmarknaden. Staten får inte kapitulera från sin skyldighet utan måste ta tillbaka ansvaret för den här rättigheten. Personer med funktionsnedsättning är som grupp heterogen. Behoven varierar kraftigt och därmed måste insatserna variera. Idag är arbetsmarknadsprogrammen allt för trubbiga. De är utformade efter en begränsad del av behovsgruppen och allt för likartade. Arbetet med att möta behoven och skapa insatser med större variation är av yttersta vikt och det är den största utmaningen för arbetsmarknadspolitiken för att skapa en inkluderande arbetsmarknad.